Extra mycket känslor när Diana Krall gör klassiker
Det borde vara omöjligt, men Diana Krall lyckas krama nya betydelser och känslor ur några låtar ur den där stora amerikanska sångboken. På nya albumet höjer hon den känslomässiga laddningen i rösten – genom att förstärka det lågmälda.
På "Turn up the quiet", en paradoxal men mycket adekvat albumtitel, återvänder Diana Krall till de jazzstandards som varken hon, Bob Dylan eller världens alla andra sångare och musiker med smak för gamla tider och starka melodier tycks bli färdiga med.
På det förra albumet, "Wallflower", tog hon sig an klassisk mjukpop från 60- och 70-talet, som "California dreamin'" och "I'm not in love". Det gick inget vidare, men på albumet innan dess, "Glad rag doll", tolkade hon pigga jazzlåtar från 20- och 30-talet så bra att det kan ses som ett av hennes allra bästa.