Mikael Mölstad:Vinvärlden växer hejdlöst

Jag gillar verkligen Gamla Världens viner. I synnerhet alla dessa egensinniga vinmakare som gör personliga viner vars traditioner går från generation till generation. Men lika mycket fascineras jag av alla vinentreprenörer som gör vin i områden där det enligt min mening borde vara dödfött. Efter några turer ut i världen förstår jag bättre.
Nyligen kom jag tillbaka från Indien.

Visserligen hade jag hygglig koll på att det görs en del vin i det stora landet. Men att vinindustrin var så stor och att vinerna var så bra blev en ögonöppnare. Största producenten heter Sula och ligger i vinområdet Nashik tillsammans med ett femtontal andra producenter. Nashik ligger på en högplatå, knappa 200 kilometer norr om Bombay. Här ger jordarna goda förutsättningar och klimatet är svalare, men framför allt har man kommit på att det inte är någon idé att odla druvor från våren till hösten (trots att detta ju också är norra halvklotet). Istället utnyttjar man den kyligare vintern som växtperiod. Vinrankorna blommar på senhösten och skörden sker kring februari. Genialt.

Nu undrar du säkert: Vad händer under den normala växtperioden? Jodå, rankorna växer så det knakar. Men sommarens monsunregn är inte nådigt vilket gör att de svullna druvklasarna börjar mögla. Genom vinterodling har de alltså fixat ett annars olösligt problem. I vinkällaren finns sedan all den moderna utrustning som krävs för att göra bra vin.

Överallt i Asien är det odlingar på gång. Kina är förstås främsta exemplet. Det är ingen kioskvältare att påstå att landet snart kommer att producera och även konsumera mest vin i världen. Men även i Sydkorea och Japan tillverkas vin i allt större volymer. Även Thailand producerar mer och mer vin och nu är också Vietnam och Kambodja med i vinmatchen. Ska det vara nödvändigt? tänker du säkert. Inte nödvändigt, svarar jag, men det finns intressanta aspekter. Det handlar om att vinproduktion skapar en nationell stolthet, en känsla av att vara med bland de stora vinkulturerna i världen.

Samtidigt har asiatiska länder ingen tradition av västerländskt vindrickande, men antalet vindrickare kommer att breddas genom inhemsk vinproduktion. Dessa nya vinvänner tas nästan helt från de som normalt dricker sprit av olika slag. I Indien handlar det om indisk whisky och där konverteras runt femton procent per år till vinet. Vilket förstås är intressant för all världens vinproducenter. Fler vindrickare i världen, betyder större marknad. Ur nykterhetssynpunkt är övergång från sprit till vin också en fördel. Det har ju Systembolaget propagerat för i sextio år.
Det gamla vodkalandet Ryssland ser också fördelarna med vin. Och det är inta bara på Krim det görs vin, i Sibirien har flera vinföretag redan etablerat sig. I Kazakhstan har flera entreprenörer dragit igång omfattande produktion.

Med andra ord; det frodas i vingårdarna och jäser i vinkällarna på allt fler håll i Asien och det gäller även i övriga världsdelar. I Afrika kommer Sydafrika att få konkurrens. I Sydamerika byts sockerrören ut mot druvplantor i både Bolivia och Paraguay. Det betyder vin istället för sprit.

Det finns ytterligare en aspekt på allt detta; alla vi vinnördar som älskar att stoltsera med att vi druckit vin från de ena landet ovanligare än det andra får nu mer att skryta med.
Vinvärldens framtid ser spännande ut.