Vår tids rädsla för ensamhet
Alla har vi någon gång varit ensamma – en känsla som i dag är intimt förknippad med misslyckande och skam. I antologin ”Den moderna ensamheten” pekas vår tids strävan efter individualism ut som en källa till den fruktade känslan, som tycks bli allt vanligare.
Bandet Antony & the Johnsons spelar ofta låten ”All is Loneliness” på sina konserter. Texten består i sin helhet av orden ”All is loneliness here for me” som upprepas i olika variationer. Sången skrevs ursprungligen av den blinde och hemlösa New York-artisten Moondog (1916–1999). Han skrev sången sittande i en trappuppgång på Manhattan, mitt i en av jordklotets tätast befolkade städer. Det finns otaliga sånger om ensamhet, men ingen tycks fånga ensamhetens väsen lika bra som ”All is Loneliness” med dess repetitiva och malande tristess.