Recension
Radikal fransk feminism i svensk språkdräkt
Kvinnan ska skriva om sig själv, sin kropp och sina erfarenheter, tyckte Hélène Cixous, den franska filosofen som myntade begreppet "écriture feminine". Therese Eriksson har läst ”Medusas skratt” en upprorisk, vildsint och utopisk essä som nu äntligen finns på svenska.
Språket är ett kraftfullt vapen i våra händer. I den aldrig sinande ström av så kallade ”visdomsord” som flimrar förbi i mitt Facebook-flöde, dyker detta upp: ”The tongue has no bones but it is strong enough to break a heart.” Ibland kan man inte låta bli att tänka att människan har misslyckats kapitalt, när hon skapat ett så osäkert system att enbart några förflugna ord har makt att förgöra henne. Hade vi inte kunnat vara smartare? Nåja, språk är nu det medel som står oss till buds för att förstå omvärlden och varandra, men det är ett verktyg med uppenbara risker och brister.
Fransk-algeriska tänkaren – filosofen, författaren, dramatikern, litteraturvetaren – Hélène Cixous, född 1937, är kanske mest (er)känd för sitt psykoanalytiskt inspirerade feministiska tankegods. Cixous skriver om kvinnan och om kroppen, men det är språket som är hennes huvudsakliga fokus. I språket spårar hon förtryck – patriarkatets språk, mannens språk – men det är också i språket hon letar efter frigörelse. Det måste vara möjligt att omdana språket, att skriva fram ett helt annat språk, en annan litteratur, tycks Cixous mena. Hon söker en ”écriture féminine”.