Recension

SkuggfåglarnaEn flicka på rymmen förändrar hela tillvaron

Publicerad
Annons

Barntragedin Medeas barn av Suzanne Osten och Per Lysander från 1975 är en milstolpe i den svenska barnteaterns historia, som spelats på många scener, också utanför Sverige. Riksteaterns teaterdagar i Hallunda bjöd på ett gästspel från Baltic House, S:t Petersburg, i regi av Finn Poulsen. I Medeas barn utsätts barnen för föräldrarnas konflikt, svek och skilsmässa.
Finn Poulsen låter den svenska barnteaterns scenspråk med rötter i 70-talet möta den ryska ensemblens temperament. Spelet skiftar smidigt mellan berättande och gestaltande, lekfullhet och allvar, sorg och skratt. Gunnar Edanders musik förstärker stämningar och känslor. Medea rasar bland vita kolonner medan barnen i barnkammaren försöker förstå vad som händer i de vuxnas relationer.
Uppsättningen är kristallklar och uttrycksfull med barnens perspektiv i självklart fokus.

Ungdomstragedi skulle man kunna rubricera Skuggfåglarna som Unga Riks spelar för högstadie-elever i en uppsättning regisserad av Malin Stenberg. Pjäsen är skriven av den amerikanska dramatikern Naomi Wallace, numera bosatt i Storbritannien. Det är en sårig och smärtsam berättelse om flickan Pace som utmanar pojken Dalton att springa chickenrace mot tåget över en järnvägsbro. Det är en lek med döden för den som inte förväntar sig något av livet, det ultimata provet för att bli synliggjord, för att bli till. Mellan Pace och Dalton finns också en fysisk laddning, en längtan efter närhet och sexualitet som förlösning.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons