En litteratur som synliggör de osynliga
Arbetarlitteraturen har en ovanligt stark tradition i Sverige. En ny studie undersöker hur svenska författares gestaltningar av klass och sociala orättvisor utvecklats i samband med övergången till det postindustriella samhället.
Det finns en mening i nyligen framlidna Birgitta Stenbergs genombrottsroman ”Chans” (1961) som jag inte kan släppa. Raggartjejen Mari har precis blivit utsläppt från en ungdomsanstalt och rymt till Stockholm. Trots rädslan för att bli tagen av polisen söker hon sig in till city. Hon har ingenstans att ta vägen, driver runt och spanar efter bekanta. På ett dammigt järnräcke skriver hon sitt namn: ”Jag skriver Mari med ett finger, bokstäverna på varann.”