Lockande kontraster i bok om Ljungström
ARISTOKRATISK Mixen av läcker coffee table-bok och självdestruktiv misär är en av paradoxerna i Elin Fredrikssons monografi om Olle Ljungström. Den är underhållande utan att vara ytlig, tycker Jenny Maria Nilsson.
Pieter ten Hoopen har tagit många av bilderna i boken.
Vansinne kan mätas i graden av entusiasm inför galna projekt. När konstnären Pål Hollender skulle fara till Afghanistan för att göra en film var Olle Ljungströms reaktion: ”Vilken ball grej!” Han frågade om han fick komma med, vilket han fick. Sannerligen är vi inne på avdelningen för konstiga män som gör konstiga saker tillsammans och tyvärr var inte Ljungströms iver inför Afghanistan vansinne utan dödslängtan. ”Det här skulle kunna bli min död. Excellent! Så tänkte jag”, säger Ljungström.
En dekadent och spektakulär död, en mer våldsam plan än den Sebastian Flyte tycktes ha i ”En förlorad värld” om att supa ihjäl sig i Marocko. En passande död för en aristokrat.