Tongivande
Tre decennier efter sin död hittar Sonja Åkesson ständigt nya läsare. Nu kommer en samlingsskiva där musikereliten har tonsatt hennes blodröda, blytunga dikter. Stinsdottern från Buttle börjar slutligen få respekt som något mer än en diskbänksrealist.
Sorlet tystnar på Stockholms stadsbibliotek när Gun Qvarzell kliver upp på scenen. Sonja Åkesson-sällskapet, som hon är ordförande för, har satt ihop en utställning där poetens ofta bortglömda collagekonst ska visas på nytt. Gun närmar sig mikrofonen.
– Det sägs att Sonja var annorlunda. Och det är sant, hon
var annorlunda. Hon var magnetisk, säger Gun och slänger en snabb blick mot Sonjas fotografi, som står på ett podium tillsammans med en ensam röd ros.