En tvärsäker optimist att inspireras av
”Bildning är det som är kvar sedan vi glömt allt vad vi lärt oss.” Att det var Ellen Key, vår internationellt mest kända pedagogiska tänkare, som gav oss denna ofta citerade maxim är talande. Ännu efter hundra år är många av hennes texter om uppfostran och estetik uppfordrande läsning.
Vem läser Ellen Key i dag? I likhet med exempelvis Viktor Rydberg, en annan av våra bortglömda klassiker, har hon förlorat nästan all sin forna glans. Frågan är om hon inte rentav är mer bortglömd än författaren till ”Singoalla” och ”Tomten”. Om hon alls är ihågkommen så är det kanske mest för sina (ofta missförstådda) föreställningar om kvinnans roll i hemmet och samhället, som antingen en stabil upprätthållare av den husliga sfären eller en engagerad samhällsmoder. Att Key årtiondena kring sekelskiftet 1900 var en av tidens tongivande svenska intellektuella och kulturradikaler påminns vi alltför sällan om, och knappt ens studenterna vid våra lärarhögskolor får i dag veta att hon är den internationellt mest kända svenska pedagogiska tänkaren någonsin. Det blev hon tack vare sitt tvåbandsverk ”Barnets århundrade” som publicerades år 1900. Boken översattes till ett dussintal språk, och särskilt den tyska översättningen blev en storsäljare som ständigt fick tryckas upp i nya upplagor – den trettiosjätte lär ha kommit ut 1926.