RecensionJacques Werup 1945-2016
Poetiska bromsmediciner
Lyrikantologier påminner något om nudistläger. Den som inte själv simmar i samma vatten grips lätt av en viss övermättnad. Naket som naket; också poeters ohöljda innerlighet gör sig bäst på kammaren. Jacques Werup är därvidlag ett föredöme.
Nog för att boken ”Du har funnits här – poesi på liv och död” bär drag av just lyrikantologi, men den aspirerar även på beteckningen essäsamling och utspelar sig därför ett stycke ovanför stranden, som vid ett kafébord. Ett 40-tal poeter släntrar förbi där nere, men under ordnade former, utan alltför avkylande massverkan. Och Werup har något på hjärtat. Han vill tala döden, men låt oss nu inte gå händelserna i förväg, utan först lyssna till vad han har att säga om livet, som vid jämförelse är ett ganska invecklat evenemang, fyllt av nederlag och eftergifter. Lycka också, inte sällan framkallad av droger. Kärleken hör dit, och poesin.