”Få känner till vårt dubbelliv”

Den samlade summan pengar som utvandrare skickar till sina fattiga hemländer är större än världens bistånd. ”Hemma” ses de som hjältar och statusbärare. Här betraktas de som stackare, eller snyltare. I en serie artiklar ska Idagsidan spegla denna för många okända sida av invandringen. Vi börjar hemma hos Michel Papa Ndong, Souleymane Diouf och Ouare, som på gott och ont vigt sina liv åt att hjälpa släkten i Senegal.

Publicerad
Annons

Michel Papa Ndong, Souleymane Diouf och Ouare flyttade från Senegal för mellan sju och tjugo år sedan, efter att ha gift sig med en partner från Sverige. Sina familjer i Senegal pratar de med i telefon flera gånger per vecka och varje eller vartannat år reser de dit.
Dessutom skickar de hem ungefär 2 000 kronor vardera per månad, motsvarande två månadslöner i Senegal. Transaktionen innebär en viss uppoffring i det dagliga livet i Sverige. Vid sjukdom, dödsfall eller särskilda behov kan de bistå med extra hjälp. Fysiskt befinner de sig alla tre i Sverige, men mentalt uppehåller de sig på olika nivåer av resande mellan sitt nya och gamla hemland.

Det är drömmen om försörjning och investering som driver de flesta att ge sig i kast med visumansökningar. Merparten av dem som lyckas lämna Senegal för västvärlden gör det med tanken att under en period arbeta ihop en förmögenhet för att sedan kunna återvända och investera i framförallt byggnader men även affärsprojekt.
Souleymane Diouf säger att han visserligen i första hand ser till att ha tillräckligt mycket pengar för att klara av vardagen i Sverige, men samtidigt placerar han allt kapital han kan avvara i hemlandet.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons