Svensk utrikespolitik har varit feministisk i 100 år
Den uttalat feministiska utrikespolitik som bedrivs av den sittande regeringen är på många sätt unik men saknar inte motsvarigheter i historien. Redan i den tidiga kvinnorörelsen agiterade radikala liberaler, med pacifisten Anna Bugge Wicksell i spetsen, för en utrikespolitik som påminner om dagens.
Margot Wallström, Anna Bugge Wicksell och Elin Wägner.
Anna Bugge Wicksell (sittande, andra från vänster) och övriga deltagare i den femte kongressen för International Alliance of Women, i London 1909.
Emilia Broomé och Ann Margret Holmgren var tillsammans med Anna Bugge Wicksell engagerade i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt kring sekelskiftet 1900. Kerstin Hesselgren (t h) tog över som Sveriges representant i NF.
Vid sitt tillträde proklamerade den nuvarande rödgröna regeringen att den ska föra en feministisk utrikespolitik. Det är något nytt och unikt. Den feministiska utrikespolitiken handlar både om att agera mot kvinnors utsatthet i krigssituationer och mot bristande jämställdhet i ett globalt perspektiv samt om att verka för kvinnors delaktighet i fredsförhandlingar och i samhället i övrigt.