Jesper Olsson:Arkivarbete omvärderar modernismen

Det traditionella arkivet ropar på att analyseras och historiseras. Den amerikanske litteratur- och konstvetaren Sven Spieker ringar i boken ”The Big Archive” in en serie blinda fläckar bland de estetiska omvandlingar som modernismen förde med sig.

Jesper Olsson
Publicerad
Annons

Få begrepp och fenomen har fått en mer oväntad renässans inom humaniora under senare tid än det en gång så dammiga arkivet. Orsakerna står dels att finna i den teoretiska reflektion som inleddes i Frankrike på 1960-talet och som, även om den oftast förknippas med en serie mer omstridda termer som skillnad, text, skrift, diskurs och epistem, skulle blottlägga ett intresse också för arkivet. Tidigast och mest tydligt blev detta antagligen i Michel Foucaults bok ”Vetandets arkeologi” från 1969, där förbindelserna mellan arkhe (ursprung), arkeologi och arkiv skulle bilda ett väsentligt inslag i försöket att förnya den humanistiska metodologin, och i synnerhet historiografin, som Foucault ville problematisera och omvandla genom en analys av diskurser. Att Jacques Derrida ett par decennier senare gjorde arkivet till begreppslig tyngdpunkt i sin essä ”Mal d’archive” bidrog förstås ytterligare till termens resonans och metaforiska spridning.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons