Recension
Oförställt och tonårsdjupt
Elin Unnes
Publicerad
Som ett socialistisk The Pinks, som ett norrländskt Noice eller som en manlig Sibille Attar: Magnus Ekelunds pop är oförställd, passionerad, naiv och tonårsdjup. Ekelund – född 1986 i Jokkmokk, den första utan ”riktigt” jobb i en lång rad av gruvarbetare – är Mattias Alkbergs protegé, men trots att solidaritet känns som ett centralt tema på ”Dödskult” är det ingen diskbänksrealistisk skiva utan produktionen är bombastisk och elektronisk.
Ekelund klarar av att vara både personlig och kommersiell, och dessutom är det spännande att höra musik skapad av människor som inte minns en värld utan Broder Daniel.