En havererad civilisations obducent
JG BALLARD DÖD. Den stillsamme författarens värme och förundran inför livet i den sista boken, den självbiografiska ”Miracles of Life”, står i stark kontrast till de mardrömslika skeendena i hans romaner. Med stor konsekvens beskrev han den orm som är varje paradis förutsättning.
Det finns de som hävdar att JG Ballard liksom adlade science fiction-litteraturen och förde in den i ett kulturellt finrum genom att omvandla den till ett slags popkonstnärligt experiment fyllt av all den bråte som skvalpar omkring i samtidens undermedvetna, arrangerad i ångestladdade och suggestiva formationer. Med all säkerhet finns det också de bokstavstroende som menar att han förrådde science fiction-genren just genom detta, att han övergav den rätta vägen och blev fin i kanten. Men Ballard förblev hela tiden en outsider och i hög grad även en ulv i fårakläder. År ut och år in bedrev han det mest fridfulla privatliv i förortsvillan utanför London, änkling och ensam far till en innerligt älskad barnaskara. På de fria stunder som erbjöds skapade han en serie hallucinatoriskt skarpa skildringar av hur medelklassidyllen exploderar i orgiastiskt våld och chockerande kinky sex. Ballards litterära universum är ett rum där de genomreglerade samförstånden och de välansade trädgårdshäckarna ryker all världens väg när vantrivseln i kulturen blir så desperat att den liturgiska konsumtionen inte längre dämpar folks ångest eller lindrar deras leda.