Recension
Rilke fick draghjälp av Key i Sverige
Det är i år hundra år sedan Rainer Maria Rilke besökte Sverige och vistades i vårt land under nästan ett halvår. Han kom till det lilla slottet Borgeby, knappt en mil utanför Lund, den 26 juni 1904 och stannade där sommaren ut, tills han i början av september åkte upp till familjen Gibsons herrgård i Jonsered utanför Göteborg, där han stannade i tre månader, till början av december, då han återvände till Tyskland och sin hustru Clara i Worpswede, där hon bodde med parets döttrar i den välkända konstnärskolonin, medan maken ofta var ute på resande fot, gärna som långvarig gäst på olika slott och herresäten runt om i Europa.
I Borgeby var Rilke gäst hos Ernst Norlind och hans hustru, i Jonsered hos James och Lizzie Gibson. Båda värdparen var vänner till och anhängare av Ellen Key, som i själva verket var den som ytterst låg bakom inbjudningarna.
Bakgrunden var att Rilke i Bremer Tageblatt med stor begeistring hade recenserat den tyska utgåvan av ”Barnets århundrade” 1902 och att han efteråt även privat skrev till Ellen Key, dels för att uttrycka sin beundran, dels för att inhämta råd beträffande sin dotter Ruth. Korrespondensen fick fort fart. Ellen Key uppfattade i Rilke en ung lärjunge, och hon blev även fascinerad av hans adliga ursprung, något som han delade med henne själv.
Denna kontakt ledde till att Ellen Key bestämde sig för att lansera Rilke i Sverige. Hon skrev en essä om honom, tryckt i tidskriften Ord och Bild 1904, en essä i vilken hon mycket självsvåldigt projicerar in sin egen livsfilosofi i Rilkes ungdomslyrik. Hur som helst gjorde essän att Rilke upptäcktes av poeterna i den krets som kallades ”Det unga Skåne”, utöver Ernst Norlind även Vilhelm Ekelund och Anders Österling.
I Sverige, närmare bestämt i Göteborgs högre samskola, gav Rainer Maria Rilke på kvällen den 17 november 1904 sitt livs första diktuppläsning. Han deklamerade bland annat ”Der
Panther”, en av hans mest kända dikter, och ”Abend in Skåne”, som han hade skrivit under vistelsen i Borgeby.
I sin receptionsestetiska avhandling Rilke und kein Ende, med undertiteln ”Zur Rilke-Rezeption in Schweden von 1904 bis in die 1960er Jahre”, hävdar Birgitta Fryksén att Rilke vid denna tid sannolikt var mer känd i Sverige än i Tyskland eller i sitt hemland Österrike. Det är lustigt att tänka sig. I dag, hundra år senare, är det ingen som kan göra Rainer Maria Rilke stridig om rangen som 1900-talets mest berömde tyskspråkige lyriker.
Fryksén skildrar Rilkes besök i Sverige och hans samröre med Ellen Key och en del andra med stor omsorg. Framställningen är sakrik och intressant särskilt då brytningen mellan Ellen Key och Rilke berörs. Över huvud taget är det tidiga stoffet det som väcker störst nyfikenhet, trots att mycket av detta redan tidigare är bekant. Vad Fryksén bidrar med är dock en rad nya uppgifter men även och framför allt en värdering av sanningshalten i de källor som redan
föreligger.