Urban connection: ApacheUrbana indianer fångar livet i expressiva solon

Om Edvard Munch skulle återuppstå och hamna på en föreställning av ”Apache” hade han nog inte känt sig så främmande inför den stämning som genljuder i kroppar och musik. Här finns en fysisk expressionism som stundtals för tankarna till den berömda målningen ”Skriet”.

Låt vara att det här handlar om ett gäng urbana cowboys - eller snarare indianer - som på en bakgård i någon storstad samlas för att en och en berättar om livskänsla, förtvivlan, smärta, rädsla och längtan efter närhet och mening. Det är rått men innerligt i en tonskala som går igen i såväl gitarrernas ylande som cellons lugna moll och de upplösta, febrila bilder som projiceras i fonden.