Tvångsäktenskap är svensk kultur

Publicerad
Annons

Halvvägs in i min sommarläsning började jag bli orolig. Jag hade avverkat Orhan Pamuks bok om Istanbul. Den var odrägligt tråkig och gnällig. Läsupplevelsen av Jón Kalman Stefánssons kritikerhyllade Himmel och Helvete var mer åt helvetet till. Jag kämpade mig in i den bannlysta och omtalade Shengshi Zhongguo 2013. Chen Guanzhong har visserligen gjort en träffsäker och skrämmande orwellsk 1984-variant om Kina, men den är ändå inte någon stor litteratur. Jag funderade på om det var mig det var fel på? Hade jag blivit en sån där bottenfryst typ som inte kan bli berörd?

Sen öppnade jag Jerusalem av Selma Lagerlöf. Och ur sidorna strömmade bilder, ljus och lukter när jag fördes till Dalarna för drygt hundra år sedan. Där de obildade bönderna fruktade två saker: Gud och vad grannarna ska säga, men inte nödvändigtvis i den ordningen. De påminde på ett märkligt sätt om debatten kring islam idag, inte bara för att kvinnorna täckte sitt hår med huvudduk. Boken börjar när Brita i Bergskog tvingas att gifta sig med den fule, men rike, Ingmar Ingmarsson. ”Det räknas inte för orätt att tvinga sig till en hustru”, som man säger i byn. Brita blir gravid, deprimerad och får ett sammanbrott. Hon stryper det nyfödda barnet. Brita döms till fängelse på tre år. Hennes föräldrar ”tycker hon har gjort dem vanheder” och planerar att sända henne direkt till Amerika efter frigivning. Britas åsikt var det fortfarande ingen som frågade efter.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons