Recension
Briljant språk fångar läsaren
PIRATÄVENTYR Hur trött man än kan vara på romanens element som överdoserats i samtidsprosan: svåra unga män, burleska systerskap och pretentiösa litteraturläsare – så övertygar ändå Amanda Svensson. Språket är hennes verktyg och vapen.
Om en bok är bra eller dålig är ytterst en språklig fråga. Det ultimata beviset för den tesen får man av att läsa en roman som handlar om något av det tråkigaste man kan föreställa sig (ungdomar på en folkhögskola), och upptäcka att man ändå tycker att den är alldeles fantastisk. Det är hur det genomförs det kommer an på, och Amanda Svensson vet hur man skriver en roman.
Språket är Amanda Svenssons främsta verktyg, hennes vapen. Hon kan vrida och vända på allt så att det ser nytt ut. Det gjorde hon i debuten ”Hey Dolly” – ”hon är av den gamla skolan som inte uppskattar svordomar vid matbordet eller armbågar i kyrkan eller mössor på småpojkar och rosa kläder inomhus” – och det gör hon nu i sin tredje roman, ”Allt det där jag sa till dig var sant”.