Hajpad Hirst

Damien Hirst är konstens egen guldkalv. Han har i alla tider levt livet och tänkt på döden. Nu visas en retrospektiv utställning på Tate Modern i London, där endast de tidiga verken berör.

Erica Treijs
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Det luktar märkligt. Så märkligt att många grinar illa. Stanken fyller inte hela utställningen men omger mer än väl den första i ögonfallande installationen, 90-talsverket A thousand years. Ett ruttnande kohuvud som står i en betydande blodpöl omgivet av tusentals surrande flugor. Insekter som föds, lever och dör i den gigantiska glasburen. Utanför köar människor för att få komma riktigt nära och sniffa på förruttnelsen. Tillsammans under tystnad studerar vi sedan denna flugornas livscykel och dödsdans, med ett allt mer perforerat kadaver som enda energikälla.

Och visst händer det något i betraktarens ögon – och näsor. Vad som är intellektuell stimuli, förgänglighetsångest eller lagom chockverkan med passepartouteffekt (och alltså håller sig inom konstens ram) kan diskuteras. Men ska man som besökare ha en chans att få se och höra något på den guidade turen så gäller det nämligen att hänga på och ligga i.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons