Kommentar
Mitt första litterära möte med Birgitta Trotzig kom relativt sent men desto kraftfullare. I mitten av 1980-talet, närmare bestämt 1985 utkom romanen Dykungens dotter, en dovt mullrande berättelse från den skånska slätten.
Självfallet fanns hon sedan tidigare på min litterära karta – redan då var hon en av de främsta svenska författarna – men det var just med den boken som hon fångade in mig i sitt kretslopp.
Laddar…