Recension

Min middag med Johan och SolviegMiddagens mål klarnar aldrig

Ola Johansson
Publicerad
Annons

Man serveras Wallenbergare och välkomnas personligen av Solveig Ternström. Första ”akten” av den märkliga soarén tillbringas alltså till bords, medan värdinnan berättar anekdoter om sin tid som scenskoleelev i Tornrummet (som brukade heta Fyran) på Dramaten. I andra akten sätter sig publiken på gradänger, medan värdinnan och två kolleger spelar upp en pjäs av husdramatikern Lucas Svensson längs biografiska, ironiska och absurdistiska gränslinjer.

Det är ganska vanligt med mat på teatern nu för tiden. Ibland mixas måltiden med iscensättningens koncept på teman som sinnlig aptit, symbolisk dukning eller koreografisk betjäning; andra gånger hjälper teatern helt enkelt publiken att planera en helafton.
”Min middag med Johan och Solveig” är ett slags mellanting. Wallenbergaren sitter bra, men har bara med föreställningen att göra genom att denna
handlar om en middag med Solveig Ternström - som vi alltså nyss lärt känna i egen person.
Men det är ingen lättuggad föreställning som serveras. Johan Lindell tycks lika förvånad som åskådarna över den personliga invitationen.
Han har visserligen spelat med Solveig på Dramaten i Botho Strauss ”Stort och smått” (även översatt som ”Stor och liten”), men det var för snart tjugofem år sedan och han har svårt att över huvud taget minnas uppsättningen.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons