”Tolgfors kan bli regeringens offer”

Sten Tolgfors informerades om upplägget med bulvanföretaget SSTI redan 2010,
avslöjade SvD på fredagen. Tvärtemot vad försvarsministern hittills sagt gav regeringen sitt uttryckliga tillstånd till myndigheten FOI att ingå avtal med saudierna om hjälp med att bygga en vapenfabrik.

Tolgfors har tidigare inte medgett att han har fått någon information.

Att försvarsminister Sten Tolgfors glider så på sanningen och undviker att uttala sig är naturligtvis inte bra, menar statsvetaren Jonas Hinnfors. Men om han får gå eller klarar sig kvar på sin post beror mycket på vad som nu händer, tror han.

– Det beror på hur omständigheterna ser ut. Mycket i den här affären verkar vara oklart och höljt i dunkel. Om det visar sig att det finns något slags skäl som gör att det går att acceptera en glidning på sanningen så kan han klara sig.

Hinnfors menar att det trots allt inte är Tolgfors som person som står i fokus. Ansvaret faller i stället tungt på regeringen, säger han.

– Det är svårt att tro att Tolgfors säger så här utan regeringens goda minne.

– Men historien är komplicerad. Socialdemokraterna finns med i en stor del av förhistorien. Många partier har en skuld i det här, vilket komplicerar hanteringen.

Jonas Hinnfors pekar på att det finns en rad affärer genom åren där olika typer av oegentligheter successivt har avslöjats i medier. Ofta följer de ett snarlikt mönster.

– Först ljuger ministern, eller är vag på något vis. Sedan kommer nya fakta på bordet och personen får retirera. Så kommer ytterligare nya fakta – och ministern får retirera ytterligare. Till slut blir situationen ohållbar. Då tvingas han eller hon till avgång.

Varför lägger då inte Sten Tolgfors korten på bordet på en gång?

– Jag kan bara spekulera i att det inte handlar om honom som person. Jag tror att det här är en försvarsfråga med relationer till andra länder och att det är en mängd aspekter man måste väga in innan man kan börja riva upp avtal och offentligt prata om det här. Då drar man på det in i det längsta.

– Mycket ligger i vågskålen – svensk försvarspolitik och relationen till ett annat land. Då finns mycket som talar för att man in i det längsta mörkar, tonar ned och försöker ta sig ur. Naturligtvis kan det bli så att man inte alltid säger sanningen, säger Jonas Hinnfors.

Han menar också att det i en ”sekretessbelagd miljö”, där informationen inte är fri, blir lättare att ha två bilder: en offentlig och en icke offentlig.

Blir det lättare att glida in i lögn eller halvsanning i ett sådant läge?

– Ja, åtminstone kan det bli så att man i en trängd situation tänjer på sanningen. Att man i hastigheten kan börja göra avsteg från sanningen och då gå för långt – så att fällan riskerar att falla igen.

Jonas Hinnfors ser två scenarier i den historia vi nu har framför oss.

– Antingen försöker regeringen sprida skulden till Socialdemokraterna, vilket skulle tala för att Tolgfors kan klara sig kvar. Det är ändå många som nu riskerar kritik för varför man inte drog i nödbromsen.

– Eller så sluter man leden och inser att man kan klara sig ur om man gör ett offer – då kan försvarsministern få gå.

Statsvetaren Marco Nilsson menar att avgörandet kommer med konstitutionsutskottets (KU) dom.

– Visst höjs det krav på att Sten Tolgfors ska avgå redan nu, men på kort sikt kan han alltid hänvisa till sekretess och att utredning pågår. Men när KU kommer med sitt resultat så kommer han inte att kunna gömma sig längre.

– Om KU kommer fram till att det här är något allvarligt och ett hot mot den demokratiska ordningen så kommer kraven på avgång att bli kraftigare.

Nilsson menar att det ändå går att förstå Tolgfors agerande.

– Han säger att beslutet fattades av en annan regering. Och Sverige har en relativt viktig militär industri, det är förståeligt att han inte vill skada den. Jag kan inte påstå att Sverige skulle ha några andra utrikespolitiska intressen i Saudiarabien än i andra länder. Om man vill behaga en annan stat är man villig att kompromissa om andra värden.

Hur ska man se att han glider på sanningen?

– Det är allmänt beteende från politiker att hänvisa till sekretess när man inte vill avslöja pinsamma saker. Det är inget nytt. Men när beteendet avslöjas så gör det ont.