"Orbán är anti-liberal men inte nazist"

Effekterna av flyktingkrisen och en besvikelse över vad demokratin har kommit att innebära är faktorer som Viktor Orbán utnyttjar för sin makt byggd på konspirationsretorik. Det bästa motgiftet mot Orbáns anti-liberala kampanj är fungerande europeiska lösningar på de problem som den ungerska regimen misslyckats med att hantera, skriver Eszter Babarczy.

Uppdaterad
Publicerad
Viktor Orbán levererar sitt tal till nationen i februarik 2015.

Viktor Orbán levererar sitt tal till nationen i februarik 2015.

Foto: Attila Volgyi/AOP
Annons

Under de senaste fem åren har Ungern hamnat i blickfånget och ofta granskats kritiskt i västerländska medier: från de nya lagar gällande centralisering av statliga medier som trädde i kraft 2010 och som gav det styrande partiet Fidesz möjlighet att kontrollera stora delar av det mediala ekosystemet, till premiärminister Viktor Orbáns uttalande 2014 om att han ämnar leda Ungern mot ”icke-liberal demokrati”. Under Bokmässan i Göteborg träffade jag många svenska journalister och författare som var väl insatta i och mycket oroliga för utvecklingen i Ungern. Många av dem förvånades över att jag, som är uttalad motståndare till regimen, insisterade på att det är ett misstag att se Orbán som en förespråkare för en nazistisk ideologi.

Det stämmer att Orbán, för att påverka allmänheten och uppbringa folkligt stöd, tar till 1930-talets språkbruk om externa och interna fiender (vilket kan vara allt och alla, från EU, ”kommunisterna” och ”liberalerna” till IMF, Tyskland, George Soros och människor som söker asyl) och nationella intressen. Orbán presenterar det som att han för ett befrielsekrig mot västerländska influenser och anti-ungerska ideal, mot västerländska ekonomiska intressen och ”liberala medier” – och nu under flyktingkrisen även mot Europas ”moraliska imperialism”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons