Vi behöver en väckelse för vänlighet och hyfs

En av mina laster, eller möjligen dygder, är att ohyfsat beteende lätt gör mig ouppmärksam. Sitter jag till exempel på en ytterplats på bussen eller tåget är det fullt möjligt att jag inte alls noterar när passageraren innanför mig reser sig upp och blir stående utan att säga ett ljud. Ja, ibland hör jag inte ens att han eller hon börjar utstöta mystiska grymtande läten. Däremot har jag inga problem att uppfatta minsta vänliga ”ursäkta” utan makar då snabbt på mig så att det går lätt att komma förbi.