Lilla vänliga Slovenien
Allting påminner hela tiden om något annat och man fattar inte riktigt var – eller i vilket århundrade – man befinner sig. Lilla vänliga Slovenien bjuder på ständiga överraskningar. Här finns hav, alper, sjöar, gourmetmat och vinodlingar – samt en stor stillhet.
Det kunde vara nästan var som helst i södra Europa men detta är en liten typisk by i Slovenien – landet som sammanfattar det bästa Europa har att erbjuda.
Sloveniens invånare är stolta över det lilla andningshålet vid havet, en kuststräcka på 20 km.
Här finns allt utom sandstrand och så kan man vinka till Italien.
Den charmiga kuststaden Piran kan liknas vid en lugnare kopia av Venedig.
Huvudstaden Ljubljana – en både ung och gammal stad och en skön blandning av klassisk centraleuropeisk kultur och Berlinskt gatuhäng.
Ljubljana, en blandning av Prag, Wien, Berlin och Amsterdam. Både gammal elegant europeisk storstad och ung, supertrendig studentstad.
I Ljubljana frodas ett sällan skådat intensivt krogliv. Stämningen är kulturell men avslappnad, osnobbig och vänlig.
Slovenien bjuder på hav, alper, sjöar, gourmetmat och vinodlingar – samt en stor stillhet.
Det finns betydligt enklare sätt att ta sig in i Slovenien men vi väljer det mest spännande, i bil via det höga (1 611 m) bergspasset Wurzenpass som förbinder Slovenien med Österrike. En urgammal res- och flyktväg som inte rekommenderas för personer med anlag för höjdskräck eller åksjuka. Efter 49 (ja, vi räknade) halsbrytande kurvor och lite för många otippade möten med nyfikna alpkossor och getter rullar vi yra och omtumlade in mot Kranjska Gora, den gamla skidorten som är känd från Ingemar Stenmarks glansdagar. Att vi känner igen namnet på orten hjälper oss dock inte att riktigt greppa var vi är, en känsla som ska återkomma många gånger under vistelsen.
Detta är genuina alptrakter, precis som på den österrikiska sidan, men husen är färre, bondgårdarna plötsligt enklare och i avsaknad av alpkitsch och höbalarna är mindre och spetsigare. Trafiken är dessutom gles och allting är oerhört stillsamt. Det känns som om vi inte bara har passerat en nationsgräns utan också en slags tidsgräns, som om vi befinner oss många decennier bakåt i tiden, i ett gammalt förkrigs-Europa utan prefixen öst och väst.