Recension
Addis through the looking glass
Det finns stunder på Addis through the looking glass som känns som uppenbarelser. När man plötsligt ser klart och undrar varför man inte gjort det tidigare, varför ingen gjort det. Det är så här den görs, perfekt etiopisk tradipop, i balansen mellan modernt, den folkliga musiken från asmariklubbarna och 60-talets ethiojazz. Men också med en underström av dub, som på ett inte alls karakteristiskt vis syftar framåt. De gånger den kommer upp till ytan blir musiken genast mindre relevant. Men det är i sammanhanget ursäktligt och har man, som projektets ledare Nick Page, tillbringat en karriär i dubbens tjänst är det förmodligen svårt att se.