Recension
Lågmält om det obeskrivliga
Kanadensiska Alice Munro vann det internationella Man Booker-priset 2009, vilket förmodligen är anledningen till att hon nu på bred front lanseras av sitt nya svenska förlag – eller återlanseras som förlaget väljer att kalla det. Munro, en av den engelskspråkiga världens mest prisade novellister, är inte särskilt känd i Sverige; av hennes tolv novellsamlingar finns endast fyra i översättning. Men nu återutges ”Kärlek, vänskap, hat” från 2003 i pocket samtidigt som de tre övriga presenteras i urvalsvolymen ”Nära hem”, och våren 2010 kommer Munros senaste samling ”Too Much Happiness” i svensk översättning. Det sägs ständigt att noveller inte fungerar på den svenska bokmarknaden, men det är ju inte någon oomkullrunkelig sanning.
”Nära hem” innehåller tolv noveller från tre decennier. Om det finns en typisk Munro-novell är den att döma av detta urval mycket olik den avrundat täta och avslipade korttexten. Munros berättelser är långa, vindlande, vardagliga, lågmälda, till synes förströdda; de hoppar mellan olika tidsplan, skiftar berättarperspektiv och låter läsaren plumsa rakt ner i röriga situationer fulla av bifigurer och vid första påseendet ovidkommande sidoinformation. Men inget är oväsentligt, det bedrägligt enkla språket är fullt av innebörd och kräver långsam läsning, för om man läser snabbt blir texten nästan meningslös. Munros gestalter ser tillbaka på sina liv och undrar vad som egentligen hände, och läsaren undrar detsamma och bläddrar tillbaka några sidor.