Recension

Umeå JazzfestivalFina musikaliska möten lyfter Umeå Jazzfestival

Dan Backman
Publicerad
Annons

När Charlie Haden Quartet West ställde in sin Europaturné förlorade jazzfestivalen i Umeå sin intressantaste bokning. Ersättaren Billy Cobham utgör en klen tröst när han framträder under lördagseftermiddagen på den 44:e upplagan av den trevliga festivalen. Den hårt slående 67-åriga trumslagaren har ju inte gjort något av egentligt värde sedan guldåren på 70-talet. Till Umeå kommer han med ett skickligt men anonymt band vars främsta uppgift är att lyfta fram patriarken Cobham, placerad i mitten med ett biffigt trumset. När det mekaniska funkfusionspåret ibland lämnas kan man ana att det finns potential att gå vidare till intressantare jaktmarker, men det är som att den fortfarande supertajta Cobham inte tillåter några utsvävningar förutom sina egna.

Turligt nog finns det annat att glädjas åt i Folkets Hus-salarna. Velodrone till exempel. En namnkunnig svensk konstellation med en uppsluppet personlig folkjazz präglad av udda taktarter och unisona slingor. Mats Karlssons oud och Salem Al Fakirs fiol samsas finfint med blås, klaviaturer, kontrabas och lättrörliga slagverk.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons