Recension

FalskmyntarnaPersonligt och välgjort

Publicerad
Annons

Jag fick en gång tillfälle att möta Serge Silberman, högriskproducent bakom Kurosawa och Buñuel, med vilken han även kultiverade en perfekt dry martini. Silberman var polskfödd jude och hade suttit i koncentrationsläger. Hans beskrivning av känslan som infann sig när allt var över, av att vara vid liv och hur litet resten egentligen betydde – pengar inräknat – kan bara beskrivas som en blandning av total, ändlös frid och det som Tage Danielsson skulle ha kallat Va Fan.

En liknande stämning illustreras virtuost i denna films öppning. En nött liten man sitter på en strand, i Monte Carlo rentav, och glor på den flotta horisonten. När så småningom detta sceneri har smälts, stegar han resolut in på Hôtel de Paris med sin slitna portfölj, full av ovikta dollarsedlar. Han rakas, friseras, manikyreras, svidas, kopuleras. ”La guerre est finie”, lyder en tidningsrubrik. Vilket skulle bevisas.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons