”Att skriva är som att vara levande begravd”
Den kontroversielle men storsäljande poeten Johan Jönson avslutar sin mastodonttrilogi med "dit. dit. hään", ännu ett omfattande montageverk. Den här gången har porren och hatet bytts ut mot reflektion, referenser och – meningslösheter.
De jag som kommer till tals i Johan Jönsons dikter pendlar mellan det paralyserat depressiva, det meningslösa, det kärlekskranka och det hatiska. De drömmer om att skjuta Fredrik Reinfeldt i huvudet i direktsändning och gör antisemitiska tolkningar av Israel/Palestina-konflikten. I ”Livdikt” från 2010 fantiserar (får man förmoda) ett av dem om en ”dubbelmacka” med glamourmodellerna Victoria Silvstedt och Marie Plosjö:
”knulla dem omväxlande med kuken och fista, bli sutten på och samtidigt strupigt avsugen, kväva dem båda med ollonet efteråt, baka lökarna skithårt och kanske bita av bröstvårtorna också tills kroppsvärmen försvinner helt ur kroppen och lökarna”