Recension

Perfekt vibrato får perfekt inramning

Publicerad
Annons

Med en ljussättning som hämtad från Stanley Kubricks Barry Lyndon kommer Nicolai Dunger in längst fram i Filadelfiakyrkan och sätter sig på en stol så låg att hans huvud försvinner bakom de främre raderna. En bit bort sitter Sara Isaksson på trappstegen upp till sakristian. När han börjar sjunga är ljudet lika hyperrealistiskt som den levande belysningen, och Dungers röst låter närmare än en viskning.

Nicolai Dunger har nu hunnit släppa omkring 15 album (lite beroende på hur man räknar). Majoriteten verkar utgå helt och hållet från hur han själv tycker att musik ska låta exakt just då.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons