Recension
Oförglömlig färd ner i det mest brutala svarta
Erik Wallrup
Publicerad
På pappret skulle det bli rätt dystert. Barytonen Matthias Goerne – i Stockholm senast 1998 – och pianisten Leif Ove Andsnes hade valt ut sånger som snarare handlar om död än om liv. Sen Sjostakovitj, sparsmakat ur Mahler. Men det var att bedra sig: det blev en malström ner i avgrunden.
Visst var Goernes första linje lik en smekning. I höjdläget kan han få tonen att vibrera med en sötaktig värme, för att sedan smalna av och bli fullkomligt ren. Orden ur ”Rückertlieder”: hur den mjuka doften från en kvist av lind kan anas i ett rum. Men snart krympte det öppna rummet samman. Färden bar av nedåt, mot ”Kindertotenlieder”, Mahlers sånger om barns död.