Recension
Londons urbana soundtrack
På ”The eye of the microphone” greppar den svenske ljudkonstnären Benny Nilsen det ljudliga London. Han flanerar, närlyssnar och spelar in för att sedan redigera och delvis manipulera ljuden och sätta ihop dem till kompositioner. Hans förmåga att lyfta fram ljudande miljöer är oomtvistad och hans långa erfarenhet har gett honom ett delikat sinne för detaljer. Något som är tydligt på denna nya cd. På den ena sidan står stadens ljudliga undervegetation, de abstrakta ljuden vi vanligtvis knappt uppfattar eller hör som brus. På den andra det mycket konkreta, som fåglar vid en damm en halvtimme utanför London.
”Londinium” är skivans starkaste spår. Blandningen av kyrkklockor, ljudet av en buss, röster på distans, Themsen och långa atmosfäriska klanger eggar fantasin. Här får Nilsen fram en givande spänning mellan det odefinierade och det tydliga. En spänning som faktiskt förstärks om man lyckas låta bli att tolka klangerna och istället hör dem som en form av urbant soundtrack. ”Coins and bones” är mer surrealistisk; långa ljud tvinnas långsamt runt en osynlig axel och möter detaljer på sin väg. Här använder Nilsen de utdragna ljuden bättre än på ”Twenty four seven”. Den sistnämnda utvecklar sig till något man visserligen kan förlora sig i för en stund, men konceptet med ljudstrålar i långsam förändring tappar lite av sin spänning eftersom så många använder det. Men kontrasten till det ljudliga besöket vid dammen jag nämner inledningsvis är ändå givande.