Motstånd med livet som insats

De nazistiska flygbladen i Sture Linnérs väska räddade flera gånger livet på honom när han stoppades av Gestapo i krigets München. Mellan papperen fanns antinazistiska flygblad som hade lett till avrättning vid upptäckt. Sture Linnér berättar här om sitt möte med Vita rosen, vars unga medlemmar visade att personligt ansvar var möjligt till och med i Nazityskland.

Sture Linnér
Publicerad
Annons

Den 18 februari 1943 ertappades två unga studenter, Hans Scholl, 24 år, och hans tre år yngre syster Sophie av en vaktmästare då de på universitetet i München delade ut antinazistiska flygblad. De utlämnades till Gestapo, den hemliga statspolisen, och ställdes efter fyra dagars förhör inför rätta tillsammans med den gemensamme studiekamraten Christoph Probst. Den allmänt fruktade Roland Freisler kom nedresande från Berlin för att leda rättegången. Han var ordförande i Akademin för tyskt rättsväsende och president för den tyska Folkdomstolen (en domstol som inte tillämpade strikt lag utan snarare förment folkliga rättsprinciper i syfte att komma åt politiska motståndare). De tre anklagade dömdes till döden för landsförräderi och halshöggs några timmar senare. Den 19 april dömdes i en andra process också professorn Kurt Huber och studenterna Alexander Schmorell och Willi Graf till döden och avrättades efter några månader.

Alla tillhörde motståndsgruppen Vita rosen som Hans Scholl grundat vid universitetet sommaren 1942. Framför allt ägnade man sig åt att, först i München och efterhand bland annat också i Köln, Stuttgart, Berlin och Wien, sprida flygblad som upplyste om regimens ogärningar och uppmanade allmänheten att göra motstånd. Pamfletterna trycktes i England och kastades ned över Tyskland av brittiska flygplan; de lästes även upp i radio på tyska av BBC.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons