Svensk dekadens i italiensk form
Sweden heaven and hell tecknar en grov nidbild av ett dekadent land i norr. Jan Lumholt har sett dvd-utgåvan av en bisarr italiensk pseudo-dokumentär.
Hötorget, 1967. I Sergelarkaden pågår en sällsam aktivitet. Unga flickor i gymnastiktrikåer kommer hoppande, på stora kängurubollar och i slow motion. En urgammal rit? Eller just vad man kan förvänta sig att se mitt i Stockholms city till vardags? I bakgrunden hörs en sång med texten ”You tried to warn me then…” och på duken kan man läsa orden ”Svezia, inferno e paradiso”.
Välkomna in i mondo-filmens egenartade värld. Genren föddes i Italien under 60-talet och översätts bäst som pseudo-dokumentär, eller chockumentär. Ett banbrytande bidrag var Mondo Cane, en jorden runt-resa i företeelser som kinarestauranger med hund på menyn, bodypainting (Yves Klein), fulla tyskar i St Pauli och en halshuggen tjur. Mondo bizarro och Mondo Freudo är några andra målande titlar som följde.