För smal för Sinatras kostym
Eugene McGuinness hämtar inspiration från punk, gamla musikallåtar och sena nätter framför datorn. Allt han vill är att skriva massor av låtar och, på ålderns höst, fylla ut Frank Sinatras kostym. På lördag spelar han på Strand i Stockholm.
Att plocka valda ingredienser ur pophistorien, sätta ihop dem till en helhet och fortfarande behålla ett personligt uttryck är en svår konst. Eugene McGuinness är en av dem som lyckas. Redan på debut-ep:n från 2007 svämmade låtarna över av influenser samtidigt som hans egen både romantiska och spefulla framtoning gav musiken en dimension mer än att bara vara eklektisk. I höstas släppte han sitt debutalbum, där han slipat låtskrivarpennan ytterligare.
En uppräkning av alla artister han jämförts med skulle fylla hela den här artikeln. Kanske kan han bäst beskrivas som en Ray Davies för 2000-talet. Det är inte bara rösten som för tankarna till Kinkssångaren, utan även lekfullheten och humorn. På en av Eugene McGuinness mest populära låtar, Monsters under the bed, sjunger han med furiös röst till ett komp som successivt närmar sig galenskap om att sitta uppe sent på natten, få panik och spendera timmar på internet för att undvika monstren under sängen.