Recension
Flerspråkigt spel med motpoler
Lyrik Cia Rinne Notes for soloists Opaginerad. Oei editör. POESI I PARTITUR I sin andra diktsamling närmar sig Cia Rinne 60-talets konceptkonst. Magnus Bremmer efterlyser mer av föregångarens visuella slagkraft, men blir ändå drabbad av Rinnes minimalism.
När den finlandssvenska poeten
Cia Rinne gav ut sin första bok under eget namn, ”Zaroum” (eget förlag, 2001), damp den ner som en meteorit i det nordiska poesilandskapet, lysande annorlunda och estetiskt nygammal. Med sin materiella prägel är den något av en konstprodukt, fylld av minimalistiska tänkestycken i form av repetitiva ordlekar, teckningar, figurer och konkret poesi. Med en omisskännlig underfundighet tog sig poeten an stora filosofiska frågor.
När Cia Rinne nu, åtta år senare, ger ut uppföljaren
Notes for soloists är det både en förlängning av den föregående och samtidigt något ganska annorlunda. Inställningen till språket är likartad, skulle man kunna säga, men formen och utförandet skiljer sig.