Krönika
Lucia 4-ever
I dag klär vi våra barn i batteridrivna ljuskronor för att fira minnet av en tonårsflicka som dumpade sin bracka till pojkvän och gav allt hon ägde till de fattiga. Det blev ett jävla liv förstås, för hon kom från en fin familj. X:et skvallrade för kejsaren. Hans tilltänkta hemmafru hade börjat hänga med de kristna, en vid tiden hatad och förföljd minoritet. Den unga kvinnan fängslades och torterades. Planen var att rulla den blåslagna tonåringen på en kärra till bordellen, där stans gubbar skulle få förgripa sig på henne. Det skulle lära henne en läxa. Men som så ofta i religiösa myter och serietidningar fick huvudpersonen överjordiska förmågor. Vagnshjulen gick inte att rubba. Inte förrän den rasande ståthållaren hällt kokade olja över flickan, bränt henne på bål och stuckit ett svärd genom hennes hals drog Sankta Lucia ett sista rosslande andetag.
Man hade väl hoppats att mänskligheten skulle ha kommit lite längre på 1700 år. Men historien upprepar sig dagligen i konflikter runt om i världen. Systematiska våldtäkter och sexuell tortyr är ett lika välanvänt som förödande effektivt vapen. I verkligheten får offren inga superkrafter. De blir i stället traumatiserade. Upphöjda till helgon blir de sällan. Däremot kan de som flyr till Sverige i framtiden få ingå i kundregistret hos ett bolag i den växande branschen för psykisk ohälsa. Företaget som nyligen vann landstingets upphandling för vård av tortyroffer grundades av en driven it-entreprenör med den ursprungliga affärsidén att bedriva terapi för sömnproblem via internet. Styrelseordföranden är baron, riskkapitalist och ägare av en investmentbank särskilt inriktad på att hjälpa de allra rikaste i samhället att placera sina förmögenheter. Styrelsegruppen saknar inte helt medicinsk bakgrund. Där hittar man även en representant från tillverkaren av Restylane, kosmetikaprodukten som med ett litet nålstick slätar ut bekymmersrynkor och får tråkigt sammanbitna läppar att puta.