Recension
En ”Fidelio” för den ironiska generationen
Bo Löfvendahl
Publicerad
En särskild nimbus omger Beethovens enda opera ”Fidelio”. Den symboliserar fortfarande, liksom vid premiären för 200 år sedan, människans kamp för frihet. Styckets hjältinna Leonore klär ut sig till ynglingen Fidelio för att rädda maken Florestan, som sitter fängslad av politiska skäl.
Av censurskäl förlade Beethoven verkets handling till historisk tid i Sevilla. Den fria operagruppen Kamraterna flyttar sin version till 1989, DDR:s sista tid, med ett urblekt porträtt av Östtysklands siste diktator Honecker på väggen i det fängelse där handlingen utspelar sig. Gråbrungröna uniformer utgör kostymerna, kompletterade med illasittande peruker, som får Årsta Folkets hus att påminna om Drottningholmsteatern.