Nästa år i BerlinKrigets smärta finns på varje sida

Det finns så oöverskådligt mycket skrivet om andra världskriget, utifrån alla upptänkliga utgångspunkter, i alla genrer och på en mängd olika språk. Ibland hörs röster som undrar hur det kan vara möjligt att andra världskriget på vissa sätt har blivit ett slags underhållningsindustri, där det nostalgiskt kolorerade skymmer det bottenlöst ohyggliga.

När Astrid Seeberger i boken ”Nästa år i Berlin” skriver om hur kriget drabbade hennes familj i Tyskland sker det dock helt utan underhållningsvärde, men med en smärta så påtaglig att den finns på varje sida. Seeberger börjar med att berätta om moderns död, och hur hon i november 2007 anländer till bårhuset i Stuttgart. En tunn liten kropp, med det som boken igenom benämns som moderns flyktingansikte, ligger under ett lakan i kylrummet.