35 år med Träd, Gräs och Stenar

Publicerad
Annons

Thomas Mera Gartz, Jakob sjöholm, Bo Anders Persson och Torbjörn Abelli. Återförenade på platsen för den första illegala Gärdesfesten 1970.
Illustration: Dan Backman

Träd, Gräs och Stenar (TG&S) är något av en alternativ institution i svenskt musikliv. Från 60-talets konstmusikaliska experiment - under namnet Pärson Sound - fram till den organiskt malande och tunggungande fäbodrock de främst blivit förknippade med har de navigerat efter en helt egen kompass. Att kalla dem för ett proggband är att förenkla bilden, snarare var de föregångare och inspiratörer (TG&S la av redan sommaren 1972, se kronologin). Att kalla dem progressiva i ordets egentliga betydelse - och jämföra dem med de tyska krautrockbanden - är däremot helt korrekt.
I dag har tiden hunnit ikapp deras hypnotiska upprepningar: skivorna säljer över hela världen och i Sverige har de under de senaste åren fått en ny, ung entusiastisk konsertpublik.
Sedan 1998 har de från och till jobbat med ett nytt album, det första studioinspelade sedan 1972. Repetitioner, jam och skrivna låtar har spelats in. Somliga har klippts om och manipulerats, somliga har förblivit orörda. Så småningom har inspelningarna skickats ned till Göteborg, till Soundtrack Of Our Lives-producenten Johan Forsman, som mixat tio av de tretton spåren och, som det uttrycks på omslaget, "bidragit med hjälp att ge flera av låtarna sin sin färdiga form". Resultatet är suggestivt och troget det sound och den attityd de alltid haft. Visste man inte bättre skulle man kunna tro att det var en återutgivning från 70-talet (se vidare recension).

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons