Recension

FatouFatou

Uppdaterad
Publicerad
Annons

För konservativa kulturer, högerkyrkor som patriarkala samhällen, är upproriskhet bland det värsta som finns. Det fick Diawara känna på när hennes föräldrar fann henne för självständig och lämnade bort henne till släktingar. Senare flydde hon till Paris undan ett hotande tvångsäktenskap. Att historien är relevant här beror på att den utgör en grundsten i Diawaras artistskap. Och att det funkar beror på att hon inte överdramatiserar. På samma sätt närmast gömmer hon rytmer under ytan i sin annars ganska ordinära singer/songwriter-pop, rytmer som ger den ett helt annat moment än den annars skulle haft. Ändå önskar jag, möjligen paradoxalt, att få höra mer av just dem.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons