Dansen förhöjer drömsk känsla i Lugnskt drama om valiumprinsessa
Som av en händelse har två nyskrivna pjäser om syskonrelationer precis haft urpremiär dagarna efter varandra. Men de kunde inte vara mer konstnärligt olika. För om ”Bröderna Luuk” i sin show på privatscenen Rival utgår från ett hypersocialrealistiskt grepp med verkliga fotografier från barndomen, så väljer Kristina Lugn att visa upp inre bilder i form av lyrisk social- realism. Så som nästan alla hennes pjäser är uppbyggda.Ändå känns ”Hej, det är jag igen” ovanligt konkret för att vara en klassisk Lugnpjäs. Åtminstone dramaturgiskt. Här finns faktiskt ett händelse- förlopp och ett slags tidens och rummets enhet i form av ett mottagningsrum i Vasastan. Och runt hörnet står en jul och väntar på att firas. Här ryms till och med en politisk kritik gentemot privatiseringen av sjukvården.
Men allt är en Lugnsk syn- villa. Exempelvis kan man ifråga- sätta om personerna i föreställningen över huvud taget lever, eller om det är ett dödens väntrum vi befinner oss i. En drömsk känsla som förstärkts av regissören Sara Gieses uppsättning med dansinslag i koreografi av Anna Vnuk, samt plötsliga opera- arior vilka båda bidrar till att förhöja det poetiska språket.