Recension
Lugn – det här är ren livsglädje
Ett mycket hemtrevligt gäng grabbar intar scenen på Teater Brunnsgatan Fyra, för tillfället förvandlad till avgångshall för flyget till Sundsvall. Någonstans har dock alla planen gått, men gänget blir inte utom sig för det, utan spelar Lugnlåtar, iklädda rödkrulliga HarpoMarx-peruker.
Flera av sångerna, på svenska och/eller engelska, har möjlighet att bli slagdängor i klass med Nu mår jag mycket bättre. Lennart Jähkel i centrum framför med förtroendeingivande självbelåtenhet så olika nummer som Liv i Sundsvall, där det susas om såväl sorg som misery, som Mina små fruar, hämtad ur countrymusi–kalen ”Gråt inte mer Cecilia. Och inte du heller, Ursula”. Niko Röhlcke, som komponerat, och Hannu Kiviaho fullbordar lojalt trion, ett halvt snäpp bakom.