Recension
Fascinerande resa mot höjden
UTVECKLINGSROMAN Det finns avsnitt i PO Enquists självbiografiska bok som förtjänar att bli klassiska i svensk litteratur, till exempel när pojken tvingas ljuga ihop synder för veckans obligatoriska bekännelse. Men boken är också tvetydig och full av luckor, skriver Lars Lönnroth.
Egentligen är det väl tveksamt om P O Enquists nya bok, Ett annat liv, kan betecknas som ”sakprosa”. Ett slags självbiografi är den onekligen men ofullständig, tvetydig och full av luckor. Mest liknar den en utvecklingsroman i tre akter, diktad med Enquists sedvanliga berättartekniska briljans och sinne för dramatik.
Första akten, ”Oskuld”, utspelar sig i Västerbotten, där den faderlöse lille Per-Ola – en snäll och idrottsintresserad gosse – växer upp i byn Hjoggböle som ende son till byns strängt religiösa lärarinna. Den fromma miljön känns igen från tidigare romaner och tv-program men skildras här mer rättframt än tidigare, möjligen därför att mamman och andra äldre släktingar inte längre finns i livet.