Lidande som berör

Gyllene Draken är ett drygt timslångt drama av Roland Schimmelpfennig som handlar om en asiatisk restaurang, om huset där restaurangen ligger, om människorna där, om en myra och en syrsa. Det handlar om hela världen.

Efter att ha sett Michael Cockes uppsättning i Gävle förstår jag att jag aldrig mer får missa något som denne Schimmelpfennig skrivit. Har ni hört fabeln om den präktiga myran som jobbar och sliter och fyller sitt lager under sommaren, medan syrsan bara har det skönt i solen, sjunger och spelar? Visst är det begripligt att myran blir litet sträng när den lata syrsan kommer och vill ha av hans mat när vintern kommer?