Recension
Mats Ek fångar Utvandrarna med dans och humor
Det börjar med rörelsen. Kristina från Dufvemåla svischar genom luften som ett sommarvarmt andetag. Hon springer över scengolvet som satt hon på sin gunga, bara 17 år gammal. Hon är ett skratt och vet ingenting om svält, barnbegravningar och Amerika. Ännu. Strax är hon ändå gift med Karl Oskar och försöker få maten att räcka till för familjen som bara växer. Just som gråstenen verkar gro ur magra småländska åkrar.
Mats Ek iscensätter ”Utvandrarna” på Dramatens stora scen - den första delen av romancykeln - som ett framdansat epos om migration, hunger och handling. Och om förhoppningar och frihet. Det hela blir en på en gång en verktrogen, djupt tragisk och humoristisk iscensättning om vad verklig nöd innebär. Då och i dag.
Laddar…