Alltid lika säker på scen

Ingen sångare har satt starkare prägel på Stockholmsoperan under andra halvan av 1900-talet än Erik Sædén. Gick man på Operan vilken kväll som helst mellan 1952 och 1981 kunde man vara nästan säker på att få se honom. Och lika säker på att han alltid var bra.

Publicerad
Ett skyltfönster på Operan har dekorerats till minne av den nyss bortgångne sångaren Erik Sædén. Th överst: I debutrollen Gilgamesj (tv) samt underst: Som Beckmesser i Mästersångarna.

Ett skyltfönster på Operan har dekorerats till minne av den nyss bortgångne sångaren Erik Sædén. Th överst: I debutrollen Gilgamesj (tv) samt underst: Som Beckmesser i Mästersångarna.

Foto: JUREK HOLZER, ENAR MERKEL RYDBERG
Annons

När Svenska Dagbladet skulle lansera sitt nya operapris 1977 var det viktigt att från början sätta standarden högt. Valet föll på Erik Sædén, som då redan hade sjungit 25 år på Operan och sedan länge var en av dess stöttepelare. Under spelåret hade han gestaltat Beckmesser i Wagners Mästersångarna i Nürnberg, en roll med många möjligheter att plocka fram det löjliga. Men Erik Sædén gjorde honom oerhört mänsklig och tragisk, utan att ta bort de komiska kvaliteterna.

För Erik Sædéns tolkningar var alltid intressanta. Hans röstfack gjorde att man sällan hörde honom i älskarroller, det blev ofta skurkar, ibland fadersgestalter. Men han tillförde dem alltid ett element som gjorde dem till människor man kunde förstå. En av de mest diaboliska var Nick Shadow i Ingmar Bergmans uppsättning av Rucklarens väg. Mest gripande var kanske Wozzeck i Alban Bergs opera med samma namn.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons