Recension
Mustig sondmatning
Bekas är det kurdiska ordet för en person som har förlorat allt och på egen hand går igenom svårigheter. Och det enda som skiljer bröderna Dana (Fazil) och Zana (Taha) i Karzan Kaders debutfilm från bekas är att de har varandra. Föräldrarna dog i inbördeskriget och nu lever syskonen som gatubarn i en dammig by i irakiska Kurdistan, någon gång på 90-talet. Efter att ha sett ”Superman” på bio bestämmer de sig för att fly till Amerika, där de ska be superhjälten uppfylla deras drömmar och driva bort Saddam Hussein.
Amerika som symbol för drömmen om ett nytt liv, och resan mot denna dröm, är dramaturgiskt välprövad (som i Elia Kazans ”Amerika, Amerika”). I ”Bekas” tjänar den som motor och hinder i en film som i sina bästa stunder handlar om syskonrelationer. De oskiljaktiga bröderna försöker tjäna pengar till smugglare genom att putsa skor (ett filmvänligt fattigyrke med blickriktningar och statusmarkeringar – något som utnyttjas väl här). Tolvårige Dana blir kär i en tjej och sexårige Zana blir svartsjuk. Och de rider tillsammans på en åsna döpt till Michael Jackson.